Som en käftsmäll.....


Första maj skall jag flytta in i en ny lägenhet. En ljus och rymlig lägenhet.
Jag ser framemot det, på samma gång som jag känner en slags tomhet. Jag ska lämna H.
Vi har vart tillsammans i över 5 år, vi känner varandra utan och innan. Vi har gråtit, skrattat, bråkat.
Vi har rest iväg på ställen. Vi har gjort allt tillsammans. Och helt plötsligt så skall vi gå vidare i livet utan varandra. Det känns riktigt hårt. Men detta var i vilket fall som helst ett gemensamt beslut. Och vi båda två vet att det är rätt. Rätt mot varandra att göra så här.
Tack och lov är vi vänner och kommer fortsätta med det. Träffas och umgås kommer vi göra. Vi har dessutom många gemensamma vänner. Så det känns bra.
Sen har vi ju en viktig sak tillsammans, Zilla.
Zilla kommer bo hos mig, men H ska hjälpa mig med henne, å ha som lite... "delad vårdnad" och det känns bra. Speciellt när jag jobbar som jag gör och H kommer iofs bli arbetslös, men han kommer hitta ett jobb. Det är jag säker på. Han är ju bäst.

Något som vi båda två faktiskt funderat över och pratat med varandra om, är OM vi skulle börja "dejta"
Det är ingenting man bara kan glömma av. För det KOMMER att hända. kanske inte idag eller nästa vecka. Men det kommer hända.
Vad vi pratat om när det gäller det, behöver jag väl inte skriva, men just att vi faktiskt har pratat om det.
Bara det måste vara ett bra tecken. Att vi kan vara såpass öppna mot varandra.

Ne, jobba på var det ju