Det känns skumt. 2011, nu? Det är alltså ett år tills hela världen går under. Scary. Och inte nog med det, har funderat jättemycket på det här med självmordsbombaren i Stockholm. Vet inte vad ni är av för åsikt, men jag är nästan helt säker på att detta bara var början. Det kommer mer. Och Sverige får skylla sig själv.

Nåja nog om det.

Hade en sjukt bra nyårsafton. Otroligt nöjd, trots det kom hit lite ströfolk, så är jag riktigt nöjd. Fick avsluta 2010 i hallen med världens bästa Zilla. Grabbarna var ute och skålade, Steph, Petra och My stod på balkongen.
Kände att jag inte ville gå ut med tanke på att Zilla skällde och var uppe i varv. Men det var inte så farligt, musiken i lägenheten gjorde nog henne mer trygg än när allt tystnade och hon både hörde och såg raketerna.
Tack till alla som kom. Tack till Crippe för orkidén. Hur jävla fin som helst.
Tack till Håkan, för att du finns i mitt liv, jag älskar dig nu, imorgon och förhoppningsvis för alltid. Min stora kärlek.

God fortsättning.