Det har verkligen tagit tid för mig att nå till detta mål. Körkort
Började i december förra året, 2009. Livrädd för bilen i sig. För mig var bilen ett stort monster och monstret styrde mig inte tvärtom.
Jag hade aldrig möjligheten att köra privat, mer än kanske en-två gånger i månaden då mor & Stig bor i Sundsvall. Så största delen har jag gjort på Stenstans trafikskola.
Var jättedålig att köra på teorin, då jag inte heller såg nåt slut och var på väg att ge upp iaf minst en tio gånger.
Men Magnus, min körlärare, han lyckades få upp mitt självförtroende och han fick mig att inse att jag inte ska ge upp, jag ska fixa det här. TUSEN TACK Magnus!

I somras hade jag ett uppehåll på minst en månad med körningen. Men direkt jag var tillbaka i augusti och körde så bokade vi tid för halkbanan.
Och den var jag ju ÄCKLIGT nervös för. Men jag fixade det. Det var kanonroligt å få köra själv där.

Förra onsdagen hade jag teoriprovet, och jag fick 52 rätt. Alltså väldigt precis.
Jag tordes inte ens trycka på "avsluta provet" var så rädd för ett misslyckande. Men så råkade jag trycka där iaf av misstag. Ordet "godkänd" såg jag, och jag blev tvungen å blinka ett par gånger för att se om jag verkligen såg rätt.
Jajemen, världens största flin och jag gick fram och hämtade mitt papper.

Och idag, den stora dagen.... Uppkörningen
Körde en enkel innan själva uppkörningen, var så försiktig så Magnus fick säga åt mig, öka farten. Haha
Men jag var nervös som fan.
Träffar han jag körde upp med på vägverket, fixar med lite papper och han förklarar hur allt går till som..
Lugnet finns inte alls hos mig. Uppe i varv och fruktansvärt nervös.

Började med att kolla däcken så dom såg okej ut. Sen satte jag mig i bilen och fick köra iväg.
Vi körde först upp mot högslätten, och på en gata fick jag backa i hörn. Sen fick jag köra E4 norr och mot Viksjö och tillbaks till stan!
Väl framme vid vägverket och bilen är parkerad säger karln jag kört med "Jaha, men nu har du körkort"
Jag fattar inte att det är sant och svarar "Va? Allvarligt?"
Ett ja får jag som svar och jag säger "Ne, nu börjar jag gråta"
Så, då åkte vi till Stenstan och jag sprang in och berättade för Lena och sen gick jag till Anna å berättade och även Steph fick veta då hon var där.
Sen gick jag raka vägen till Håkans jobb och hämtade bilen.
Herregud, bilen är SUPERSKÖN att köra med. Lätt liksom!

Åh, jag vet inte alls vad jag känner!
Jag är lycklig, tror jag. Det känns overkligt!!!!!

TUSEN TACK MAGNUS, LENA, JONAS på Stenstan!