Jag kommer aldrig glömma dagen, 12 oktober 2005.
Och ett specifikt ögonblick den dagen.
Min mobil ringer, det är pappa.
Han berättar att farfar tyvärr dött (han låg på sjukhuset och vi var på väg dit för att ta farväl)
Jag kände att på de få sekunderna, rasade hela min värld samman. Jag kände hur benen vek sig och hjärtat gjorde ont. Smärtan är obeskrivlig, och det gör ont än idag. För jag saknar honom så fruktansvärt mycket... Tror aldrig att jag kommer sluta sakna.
Allt jag kunde göra just det ögonblicket var att stå där, tappa mobilen i golvet och känna hur hela min värld var borta....


Tatueringen jag gjorde, som är för min farfar.