I helgen har jag bollat mina funderingar med min sambo och min moder.
Och igår kom jag fram till att jag måste följa mitt hjärta.

Jag ska hoppa av utbildningen på folkhögskolan.
Vet hur många kommer reagera....
vad du ger upp lätt....ge det lite mer tid

Det handlar inte alls om att jag ger upp..
För att ni ska förstå skall jag berätta från början, kortfattat.

2005 flyttade jag ju hem, och varför vet ju de flesta om.
Jag kom hem, alldeles trasig och hade gett upp hoppet om livet.
Min räddning blev Sporthotellet.
Jag fick praktik och därefter jobb där. Nov 2005-okt 2009
I oktober fick jag frågan om jag ville fortsätta jobba, men jag avböjde för att jag kände att jag ville något mer..

I februari i år, hamnade jag på Taktik genom arbetsförmedlingen. Med tankarna om att jag kan tamigfan inte bli något vettigt.
Jag kände verkligen att jag inte kan något alls. Så jag sökte in på folkhögskolan. Kände att jag verkligen ville det.
Jag trodde inte jag skulle kunna få jobb.
MEN, i maj gjorde jag en praktik på ett boende här i stan, och därefter fick jag sommarvik.
Och jag har verkligen insett att jag kan.

Direkt när jag kom till folkhögskolan i onsdags, kände jag att fy fan vad fel det här är. Jag vill hem. Här ska inte jag vara. Och den känslan har suttit kvar.
Jag kan inte sitta still, jag kan inte sitta i ett klassrum. Min mage pallar inte det heller.
Jag vill jobba.
Jag vill inte gå på folkhögskolan med känslan att jag inte vill vara där.
Så istället för att ge det ett par veckor och få en skuld hos CSN, så väljer jag att hoppa av nu.
Jag ska söka jobb som en tok på tisdag, och hela tiden tills jag hittar något. Skall även fara upp på boendet å säga till att jag finns tillgänglig mer.

Så ser min situation ut nu.
Och jag känner ända in i hjärtat att detta är rätt beslut jag tar!