Tänkte på en sak...
Hur gör ni andra, hundägare alltså, när ni talar till Er hund?
Jag pratar med henne som att, ja. Hon är ju en del i min familj. Jag säger inte hunden, jag kan tex säga tjejen, snyggingen, osv. Det kommer naturligt sådär. Har jag Tuva här, då blir det mer -" kom nu hundarna" istället för -"kom nu tjejen" (som när jag är själv med Zilla.
När jag går själv med henne på promenaden, pratar jag med henne, precis som vanligt. Folk omkring måste ju tro jag är knäpp, eller vad tror ni? Tex på kvällens promenad, då pratade vi (jag) om att vi ska flytta och jag berätta för henne hur jag skulle inreda och att vi kommer ha en uteplats istället för balkong, osv... För mig känns det helt naturligt. Men jag kanske är knäpp?