Nu har vi hämtat Zilla.
Vi åkte vid kvart i tolv igår. Det var inte så värst nervöst...
När jag insåg att vi hade en mil kvar till Tönnebro och klockan var för lite, insåg jag att denna väntan skulle bli drygt jobbig.
Jag var så nervös. Så många tankar... Tänk om hon inte alls gillar oss och bara morrar, osv...

Strax efter 15.00 ringer Theresé och säger att de är framme. Kunde inte låta bli och le och känna lyckan. Nu skulle vi ju äntligen få träffa henne. Jag ser när dom kommer gåendes med både Lara och Zilla. Åh vad snygga hundar.
Pratade lite smått med Theresé om saker jag kommit på att jag ville fråga. Men det mesta hade farit ur skallen. Jag kände lycka så jag ville nästan bara ställa mig och hoppa. Blev känslomässigt jobbigt för Theresé och det förstår jag. Fy fan, jag kände själv hur mina ögon var på väg att tårfyllas. Men jag ska ta hand om henne. På allra bästa sätt.

Zilla är en himla glaaad hund, viftar på svansen så mycket så man skulle kunna tro att den ska flyga av. Och hon är verkligen supersnygg.
Det var så mysigt igår kväll när jag skulle sova, la mig på sidan som jag brukar. Så kommer Zilla, lägger huvudet mot min arm å sen resten av kroppen tätt intill mig. Som en människa. HUR GOSIGT som helst. Sen resten av natten har hon legat på golvet eller på Håkans sida.

Varit ute en snabbis nu på morgonen så hon fått kissa å nu ska vi bara vänta på att Ulrika ska höra av sig, då skall vi promenera nattviken runt med hundarna. Blir nog lite bilder. Sen MÅSTE jag ner till förrådet å leta fram mina täckbyxor. Vill ha sköna byxor när jag går å täckbyxorna är perfekta.
Kanske kutar ner en sväng nu, har ett par andra skor jag vill ha på mig också...

TACK Theresé för att jag får ha Zilla. Du anar inte vilken lycka jag känner.
Som min syster säger, hon tycker om hundar.. Men kärleken jag har för hundar är obeskrivlig.... Å tack vare Theresé så har jag den snyggaste hunden :D