Bara två arbetsdagar kvar. Tänk positivt.
Jag längtar till helgen av flera anledningar. Bland annat skall jag få vara med den jag trivs bäst med.
Ja, o idag fick jag böter för att jag ställde bilen utanför porten, för att kunna bära upp min stora feta jävla kartong med en stor jävla mattjävel upp till lägenheten. Det tog TRE JÄVLA MINUTER o så hade jag en lapp på rutan. Så jävla irriterande. Å ja, bilen var av, för att jag har mina hemnycklar i samma knippa. Och våran parkering är LÅNGT bort.

Usch...

sen är det så jävla påfrestande att bo tillsammans med H. Vissa kanske tycker att jag är för öppen med det jag ska skriva nu. men de är iaf ingenting som skadar någon.
Men det gör så jävla ont å se hur dåligt H mår, jag vill ju inte att han ska vara ledsen.
Även fast det är slut, så älskar jag honom, han är den som känner mig utan och innan.
Om jag nu skulle träffa någon, känns det i nuläget, som att jag aldrig någonsin skulle kunna vara öppen med det.
Och det känns som att han kommer vänta på mig, och det vill inte jag.
För det är inte alls meningen att det ska vara han och jag nu. Jag känner mig som en jävla skit.
Men det är väl så.. everybody hurts.

Jag har verkligen ingenting ont jag kan säga om H, vi har haft det jättebra. Det började knaka först i höstas/vintras. Vi gjorde ett uppehåll då, och till sist var det som ingen idé å fortsätta med uppehållet. Vi fortsatte, men allt bara var som vanligt. Och ett tag så ville jag ha barn, och jag tror att det var mkt för att jag hoppades på att det skulle bli så mycket bättre om vi fick barn tillsammans. Men det hade inte varit rätt mot barnet överhuvudtaget. Sätta ett barn till världen i hopp om att man ska få det bra med den man är med.... Sjukt.
För i nu läget vill jag faktiskt inte ha barn, eller jag vill ju, men inte NU.
På samma gång som jag trodde att det skulle kunna rädda förhållandet, så ville jag också ta reda på om jag kan bli med barn. jag har oroat mig i flera år, efter mitt missfall 04 att något blev fel.
det är väl något jag lär oroa mig för länge....
Jag är sjukt jävla glad att jag och H får ett bra avslut.
Jag har fan inte varit tillsammans med många då det varit seriöst. Det är H och E. Och det är verkligen HIMMEL och HELVETE om jag ska jämföra. E blåste mig på hundra tusen, förstörde mig totalt, medans H har varit en ängel,...

Men i vilketfall som helst är det slut mellan oss, och jag kommer träffa någon ny, det kommer han med om han bara slutar sitta hemma hela tiden. Jag vet, det gör ont å förlora någon man älskar. Men man kommer över det!!!!!!!!!!!!!

Nee slut med skitsnacket. HEJDÅ