Med alkohol i kroppen har det funkat riktigt bra ikväll. Men så fort jag är ensam så bara far tankarna i mig.
Jag bara tänker alla hemska tankar man kan. O så blir jag ledsen såklart. Det suger KEWKEN.
Jag vill inte behöva tänka som jag gör, men jag gör det ändå.
Jag förstår inte varför en människa ska kunna påverka en så satans mycket som han gör.

Det suger. Jag vill inte behöva tänka, jag vill inte känna. Jag vill inte vara rädd för att det värsta ska hända.
Jag vill vara glad, varför kan jag aldrig få vara glad? På riktigt.
Jag har träffat världens bästa, och jag har varit glad, hela tiden. Gått som på rosa moln. Bara för att jag är grymt förälskad.
Och jag har verkligen tänkt att nu kan ingenting dåligt hända.
Men självklart så tänker jag inte som jag borde. Jag har pratat med honom och trott att det varit medicinerna som talat. Men det har varit den där jävla spriten. Jag hatar vad spriten kan göra med människor.

Spriten förstör för så många människor. Jag kommer aldrig någonsin förstå varför en människa som tex har två döttrar, 3 underbara barnbarn måste välja spriten framför allt annat. Jag förstår inte varför MIN pappa var tvungen å flytta upp till Kiruna. Sen han flyttat dit så känns det som att det bara är spriten som finns och existerar. Även om jag vet att det alltid varit så. Men det har ändå blivit värre sen han flyttat upp. Jag blir så satans ledsen, jag älskar min pappa, jag vet att han har ont hela tiden, jag vet att det inte kan vara kul att leva för honom. Han som alltid brunnit för att syssla med saker. Kan nu inte göra mycket. Jag vet att han kämpar och är envis. Men jag vet också att han egentligen inte orkar. Fy fan, varför är livet så jävla orättvist för....................................